Jag tillhör en reflekterande djurart, hopprocessad av kosmiska fragment: atomer av olika grundämnen och dessa atomers beståndsdelar. Mitt medvetande byggs upp av mina minnesbilder. Det är den gradvis utvecklade minnesdelen i hjärnan som gör det möjligt att lagra samlad erfarenhet och kunskap.
Detta minne med lagrad information växer kontinuerligt, som grenarna på en växt. Men minnet går längre: dess grenar återkopplar med andra grenar och skapar ytterligare ny kunskap.
Holistisk effekt i medvetandet. Vår kunskap består av information utifrån - sinnesinformation - och av information inifrån - holistiskt hopkopplade minnen (delarna skapar en ny helhet, helheten skapar nya delar).
De ihopkopplade minnesbilderna inne i minnet bearbetar de gamla kunskaperna och skapar en holistisk effekt som vi till vardags inte reflekterar över när vi tänker men som förr lurade människor att tro på en "själ". I stället är det så, att helheten av all information i minnet skapar nya minnesenheter: vi minns att vi minns. Vi inser att vi tänker. Genom den holistiska effekten blir vi medvetna om oss själva både inifrån och utifrån. Medvetandet är medvetet om medvetandet.
Mitt mantra: Det är nu jag finns, nu jag andas och nu jag tänker. Det kan inte finnas annat än nu för mig.
"Nu". Men nuet kan inte vara tid. För tid är det passerade och det kommande. Tiden är ett flöde av energi. Medan nuet måste vara absolut stillastående för att vara ett "nu". Är begreppet nu i så fall en annan dimension än tid? Är nuet en absolut stillastående medvetande-dimension utan energi?
Vi kan vagt tänka oss nuet i efterhand som en minnesbild och avbilda det i ett fotografi men vi kan inte uppleva det medan det händer. Därför att våra upplevelser bara kan registrera rörelser. Vårt medvetande är fast i rum/tiden. Det är utvecklat i och anpassat för rums- och tidsdimensionerna. Vi är blinda för något som är absolut stillastående, som inte innehåller energi!
Men visar inte ett minne eller ett fotografi det absoluta nu. Nej, för oavsett om ett foto återspeglar en sekund eller en biljondels sekund så är det fortfarande ändå en bild inom tidsdimensionen, inom rum/tiden. Ett fryst minne av rörliga energipartiklar. Fastän ett foto eller en minnesbild verkar stillastående så kommer de ändå till oss via energiflöden. Alltså av rörelser.
Om nuet är en annan dimension än tiden, skulle det i så fall kunna vara någon form av anti-energi inne i medvetandet?
En bild på ett absolut nu skulle bestå av ingenting. Av noll-energi.
Slutsatsen blir lustigt nog att jag inte finns - nu. Jag minns att jag fanns igår eller i mina senaste andetag och jag drar slutsatsen att jag kanske kommer att finnas i mina nästa andetag. Men jag kan inte finnas nu! Därför att jag är ett biologiskt bygge av rörelse och energi. Och energi kan inte vara stillastående enligt Heisenbergs princip: "Man kan inte samtidigt mäta var en partikel befinner sig och vilken hastighet den har".
Våra medvetanden upplever världen och universum som ett ständigt flöde av energi, helt utan egenskapen nu eller stillastående. Nu är ett otänkbart tillstånd för medvetandet eftersom medvetandet bara kan verka med energi som drivkraft. Vi kan visserligen delvis beskriva det, enligt ovan. Men vi kan inte tänka oss hur det vore att uppleva.
En trimmning av kropp och tänkande. Är döden ett stadium av nu? Nej, döden verkar vara en omfördelningsprocess av energi och materia. Inte ett stillastående nu-stadium.
Medan fortplantningen är en form av trimmning av livsprocessen och tänkandet. Personligheter och erfarenheter sparas i genernas minnesfunktioner och överförs till nästa generation. Döden är ett komplement till trimmningen; en recycling på atomär och molekylär nivå av det biologiska livet.
Naturen återanvänder sig självt. Död och fortplantning är naturens två former av återanvändning av sig självt. Dödsfunktionen skulle kunna ses som en miljöstation för utbränd energi. Från vilket avfallet skickas till återanvändning.
Och fortplantningen effektiviserar och nyskapar, sparar och vidaretransporterar erfarenheter och personligheter. Både död och fortplantning är effekter inom rum/tidens energiflöden. De sker inte "nu", utan har skett och kommer kanske att fortsätta ske.
En annan dimension. Min gissning är att nu finns i en annan dimension än dem vi upplever. För närvarande. Teoretiskt skulle vi kanske kunna komma in i nu-dimensionen genom helt frånkopplade sinnes- och minnesfunktioner. Alltså med ett tomt medvetande utan distraherande minnen.
Men det skulle förutsätta en annan form av medvetande, ett som är medvetet om att det inte är medvetet...
Finns tiden inne i nuet? Vi upplever det som om tiden passerar, eller flyter förbi, något som vi kallar "nu" . Men är det i själva verket så att tiden flyter inuti nuet? I så fall skulle nuet kunna förstås som en behållare för tiden. Inuti vilket passerad tid och fram-tid skapar en tidskänsla hos oss.
Men "behållaren" nuet är ingen rumslig box utan ett tillstånd utan rörelse och energi. Det är tiden själv som skapar en illusion av nuet som en behållare på grund av sina egna begränsningar; tid kan bara uppfattas relativt i förhållande till något, vilket i vårt fyrdimensionella universum är ett rum.
Nu-dimensionen blir enligt mitt resonemang en antiform av tid. Ett energilöst tillstånd. I vilket tid uppstår när det betraktas via ett medvetande.
Med andra medvetandeformer än dem vi har utvecklat, kanske universum skulle uppfattas på andra sätt.
Själva grejen. Det nyfikna tänkandet driver och lockar oss hela tiden vidare. Det verkar vara själva grejen med tänkandet och medvetandet. Fortsätt, fortsätt, stanna inte! Upplev det tänkbara, sök det otänkbara. Och vi belönas med välbefinnande och harmoni för varje ny upptäckt.
Nu-dimensionen kan vara närmaste porten till det otänkbara. Eller till en av många otänkbarheter.
Kosmiska konstanten. Om sannolikheten för att vår värld har råkat bli just som den är, är så ofattbart liten som 1 på 1 upphöjt till 120 nollor (enligt den kosmiska konstanten) så innebär det å andra sidan att det kan finnas 1 upphöjt till 120 nollor (minus 1) med andra dimensioner eller världar!
Och alla dom vill tänkandet upptäcka!!
Visualiserad energi. Jag är kosmisk energi. Mina minsta beståndsdelars rörelseenergi skapar en visuell effekt i mitt medvetande av mig och världen som materia. Är det kanske så att det är gravitationen som pressar ihop och formar våra energier till de materiella bilderna som vi ser av oss själva och av hela naturen. Energin trycker utåt, gravitationen pressar inåt.
Gravitationen kanske i själva verket är "rummet" i vårt universum? Eller mer exakt, den skapar en upplevelse av "rum" inne i medvetandet. Och energin skapar då alltså en upplevelse av rörelse, av "tid".
Jag är en del i en helhet - i Kosmos. Utan helheten är jag inget. Och helheten är ingen helhet utan "mig", så länge jag lever. Men när mitt "jag" dör, så tar helheten tillbaka mina beståndsdelar.
Helheten är inget som "är" eller "inte är". Vad kan den då vara? Helheten måste inbegripa allt samtidigt, för att vara en helhet; både existens och inte-existens, vara och inte vara. Men begreppet "samtidigt" = tid nu, ligger inte i tidsdimensionen utan kanske i en annan dimension. Då har vi i så fall 5 dimenioner i vårt universum: rum (bredd, höjd, längd) + tid + samtid (nu).
Kvantfysiken räknar med mellan 1 - 11 dimensioner (eller fler). Läs mer om det i min text "Strängteori, parapsykologi, slump".
Vi ställer fel frågor. Den spännande filosofiska utmaningen vore att en gång upptäcka de rätta frågorna!
För kanske handlar det inte om "varför" eller "varthän", eller om "var och när" eller om "hur", utan om något som än så länge varit dolt utanför våra förnimmelser. Kommer de nya frågorna, framtidens frågor, att formuleras utifrån holistiska helhetssyner? Till skillnad mot vårt nuvarande sätt att formulera frågorna utifrån detaljer.
Det finns två olika sätt att komma på de nya frågorna. Antingen genom en hopkoppling av mänskliga medvetanden eller genom att använda sig av superdatorer. Personligen tror jag själv att framtiden kommer att tillhöra maskinerna, mikrotekniska minnen. Romantiskt uttryckt kommer våra medvetanden att scannas, eller evolutioneras, över till mikrotekniska mjukvaror.
Vi är delar av en fantastisk fortgående Kosmisk process. Trots att vi inte finns nu men har funnits och kanske kommer att finnas. Antingen som energipartiklar eller som antienergi.
/tod/ 2011.